amandabrodiin

Efter ett långt uppehåll så tänkte jag börja blogga igen. Endast för att jag älskar att skriva och att få skriva av mig, Det är ju lite av en dagbok, en väldigt öppen dagbok. Jag blir aldrig för personlig i mina inlägg med tillräckligt för att jag ska få känna lite lättnad. 

 

Det sista inlägget var från augusti förra året. Mycket har hänt sen dess men ändå så känns det som att var dag bara rullar på.

 

Melvin är ett litet barn och ingen bebis längre! När det hände har jag ingen aning om, tiden har alltid gått för fort! Han är min klippa och stora kärlek här i livet. En liten kille med ett otroligt humör! Han blir riktigt arg om han inte får som han vill eller om det inte går som han vill, från 0-100! Men sen går det från 100-0 och allt är bra igen lika fort! Han springer runt för fullt och leker med varje leksak i en minut sen ledsnar han. Inget tålamod för fem öre, hehe! Han ska alltid ta en i handen och man ska gå med honom helst springa fram och tillbaka! Han sover en vila om dagen efter lunch och somnar ca 19.30 på kvällarna. Vaknar till en gång för att komma till min säng och sova. Sen kan han böka lite om nätterna men annars så sover han bra och vaknar ca 06.30-07.00. Han äter jätte bra och gillar det mesta. Men absolut inte potatis. Han älskar att vara ute, se på film och åka rutchkana. Han är världens mysigaste och roligaste lilla kille! Att myssa med honom är det bästa som finns! Sen får han mig och skratta flera gånger om dagen, han har fått min humor ;) Han har börjat på förskolan och där går det bra! Lämningen går dock inte så bra, han gråter och vill till mig direkt och så fort jag går så blir han jätte ledsen. Som tur är så säger dom att det går över fort och är glad resten utav dagen. Tills jag kommer igen för då blir han ledsen igen och vill bara att jag ska bära och mysa med honom. Mammas lilla kille det där som ni kanske hör!

 

Men det är kanske inte så konstigt när jag varit hemma med honom i snart 17 månader. Så det blir ju en omställning för honom, 

 

Den största omställningen har varit att flytta ifrån Melvins pappa. Det var det bästa valet för oss och vi är vänner idag. Om man inte längre funkar tillsammans så kan man inte göra det bästa för sig själv, varandra och sitt barn. Jag och Melvin bor kvar och han åker till sin pappa varannan helg. 

 

Med tanke på att jag är ensamstående så funkade inte tiderna jag fick utav mitt gamla jobb att komma tillbaka till. Det var eftermiddagar och kvällar, någon kväll hade ju kunnat funka. Men inte varje dag! Så jag sa tack och hej för mig! Nu letar jag vidare och det ser rätt ljust ut. Har lite på gång så håll tummarna! 

 

Vi har även fått två tillskott i vår familj. Först kom Melvins syssling Tuva och nu har även Melvins kusin Nora kommit till världen. Världens finaste tjejer! 

 

Ja det var en liten uppdatering ;) Så nu ska vi se om jag kan hålla igång bloggen?!